Trodde ju att T inte kunde ta sig upp för trappan längre, men ack så fel jag hade. Igår var han upp och tittade efter min ”älskare” två gånger och nu i kväll igen. Jag misstänker att han gör det när jag inte är hemma också. De senaste två kvällarna har han även tagit en titt ut genom entrédörren. Faktiskt så tror jag att det finns mycket mera galenskap inne i hans huvud än han visar. Antagligen klarar han fortfarande ganska bra av att för omgivningen dölja alla demonerna inne i huvudet, men därinne är det ganska rörigt.

Men konstigt nog kan jag åka iväg hemifrån flera timmar och han verkar inte misstänka något då. Det vore ju mer troligt att jag skulle ha en älskare någon annanstans, än att ha en i hemlighet på vinden. Med tanke på att jag jobbar kväller och nätter vore det ju en inkörsport för misstankar.

Jag konsulterar Internet, min eviga kunskapskälla och hittar:

Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD)

BPSD är en förkortning av "beteendemässiga och psykiska symtom vid demens". Beteckningen adaptiva eller sekundära symtom är lika passande, eftersom BPSD är patientens sätt att anpassa sig till sjukdomen. Detta att jämföra med primära symtom vid demens, som minnessvikt samt dyspraxi, dysgnosi och dysfasi.

BPSD delas in i två grupper:

• Psykologiska symtom, som depression, ångest, hallucinationer, vanföreställningar och misidentifikationer.
• Beteendemässiga symtom, som agitation, aggressivitet, vandringsbeteende, repetitiva handlingar samt rop och skrik.

Prevalensen av BPSD vid demenssjukdom varierar kraftigt i studier, men förekomsten är i genomsnitt hög. Man menar att cirka 80 procent löper risk att drabbas av något symtom under sina sjukdomsfaser, där depression och vanföreställningar är vanligast (50-70 procent); den fysiska aggressiviteten däremot är mer ovanlig (3-5 procent). Åtminstone 20 procent klarar sig ifrån BPSD. Eftersom ungefär 150 000 personer lever med demenssjukdom i Sverige, förefaller BPSD vara och komma att bli ett vanligt fenomen i takt med att demenssjukdomarna ökar.

Ett annat symtom som är mer åt det paranoida, är ”otrohetstankarna”, där projektioner sker mot ens partner. Detta kan i sin tur leda till verbal och fysisk aggression. Det förekommer även ”övergivenhetstankar”, där den drabbade fantiserar om att partnern kommer att lämna honom/henne.

Jaha, då vet jag det! Tänk va man lär sig!

 

Mia

23 september 2015 10:23

Jäkla sjukdom som ger så många tråkiga minnen av slutet i er relation! Ursäkta uttrycket, men jag fann inget bättre ord än en lindrig sjukdom. ;-)

http://miatankar.wordpress.com

 

Ingabritt Jormelius

23 september 2015 11:33

Vännen. Beundrar din styrka. Låter som om det fortsätter att vara tufft runt dig. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...